Balawadoo!

Det bara kändes bra med den överskriften, det låg liksom bra i munnen.

Idag har jag varit på andra och sista delen av kursen "Ansvarsfull alkoholhantering". Dagen bestod till allra största del av att lyssna på en kille som pratade om konflikthantering. Bortsett från att han var sjukt duktig så var det också saker jag är hemskt intresserad av han pratade om. En av de saker jag fastnade mest för var en sak jag hört förr, men inte riktigt förstått. Det handlar om kommunikation. Att när vi kommunicerar med en annan människa så är 60% av vad vi får för intryck av konversationen baserat på kroppsspråk. Ser personen bestämd, lättsam eller arg ut? Vilket minspel använder personen? Sedan har 30% av vårt intryck att göra med tonläget hos den som pratar. De flesta skulle väl inte riktigt ta en människa som skrattade fram en utskällning på allvar? Detta innebär alltså att de ord som kommer ut, som vi använder, bara spelar 10% roll i en konversation. Det går därför att konstatera att sms-bråk är dömt att misslyckas.

Jag la också ut en statusuppdatering idag som känns som att den betyder en del för mig: "I've given up, I won't wait anymore.". Då detta handlar om något jag ödslat för mycket energi på i nästan ett år, så känns det bra. Och det handlar inte om att jag på något sätt är arg eller så, utan att jag är så otroligt trött på att bara vänta.

Over and out. Hugs and kisses.

Börjar hända lite

Jag har faktiskt börjat få lite jobb nu, det känns väldigt bra. I torsdags trimmade jag gräs i Alfta och i fredags var jag vikarie i svenska och engelska på högstadiet. På det följde en helg med både konfa och utgång. Konfan är som vanligt det mysigaste jag vet, och utgången var riktigt lyckad. Att ha med sig Elina på krogen är liksom inte helt fel!

Känner mig fortfarande ensam dock. Det är jobbigt. Behöver kramas lite.

Myser på.

Efter en lång dag som började redan halv sju i morse, för avfärd mot kurs i Hudik, känner jag mig alldeles bara mysig i hela kroppen. Har tränat idag igen, vilken än en gång kändes sjukt bra. Så en varm dusch och lite Gossip girl-mys med Kimpa på det (i min ziperall måste tilläggas) var verkligen inte fel. Jag är alldeles varm hela jag, och det känns uppriktigt skönt att gå och lägga sig. Just i det här ögonblicket känns det som att jag fullkomligt struntar i att saker och ting inte är på topp, i stället myser jag ner mig i sängen bredvid min lilla Moa. Blir på sin höjd en omgång betapet innan jag somnar, bara för att höja mysfaktorn lite till.

Älskar mina människor. Puss.

Glider runt, som man säger.

Dagarna går, rätt lika varandra. Att jag faktiskt lyckats hålla mig så här aktiv på bloggen tyder på att jag har tråkigt!

I helgen hände det dock saker. Mycket rolig omväxling. Var på "Våga vara viktig" i Bollnäs, fick lyssna på väldigt intressanta föreläsningar och leka lekar. Så var det ju också en konfaledarkväll med spel också pizza, vilket aldrig sitter fel. Och beslutet att starta en lokalavdelning med Svenska kyrkans unga känns också som en grymt bra idé, och jag hoppas att det kommer hålla mig lite sysselsatt i alla fall.

Jag jobbar också på körkortet, och det går faktiskt sakta men säkert framåt. Har ju som sagt bokat halkbana och en jävla massa körlektioner. Så jag hoppas på att vara färdig till jul. Vi får se hur det går!

Nu har jag dock fått hem första säsongen av Hjälp, så jag tänkte skratta mig till sömns.

Godnattpuss

Choklad på fingrarna.

Jag har precis bakat cupcakes som mamma ska ta med sig till sitt jobb i morgon, för hon ska ha disco med barnen. Dessutom passade jag på att baka en trevlig liten snickerskaka att ha hemma åt familjen. Inväntar just nu Hanna och Karin som erbjudit sig att provsmaka.
Det gick bra att vikariera idag, sjukt kul faktiskt. Hoppas verkligen att jag får komma in och göra det fler gånger. Tredjeklassare är faktiskt väldigt gulliga.

Min mamma blev arg på mig för att jag påstod att vi bråkade mycket, hon försökte påstå att hon var mycket gladare av att jag är hemma. Därefter sa hon också att hon skulle följa efter mig när jag får eget boende... Jag vet inte hur mycket jag ser fram emot det. Men mamma fick ändå vara på bilden, bara för att hon så gärna vill det.

Godnatt mina människor.

Love.

12 oktober 2011

Idag var jag på körskolan och hade min 16:e körlektion... Hejja. Har planerat in en massa dubbellektioner och halkbana nu, så förhoppningsvis blir det väl klart nån gång! Sjukt jobbigt att inte kunna ta sig någonstans.

De ringde också från öjeskolan idag, och jag ska få hoppa in som vikarie på fritids i morgon! Skönt att känna att det händer något.

Sen undrar jag också om det är fel att vara fruktansvärt arg på någon för att den bara finns? Känns som att det är det, men jag kan inte låta bli.

Tänkte också tillägga att jag nu är inne på andra säsongen av Gossip girl, som jag ska titta på nu. Och sen sova. Puss.

Jobb tack?

Jag önskar bara att jag kunde ha jobb nu! Så sjukt, brutalt jävla tråkigt att bara vara hemma hela tiden. Fattar inte hur folk fixar det faktiskt. Jag blir deprimerad av att inte ens behöva klä på mig om dagarna ifall jag inte känner för det.

Önskar bara att jag kunde ha min egna lägenhet, ett ordentligt jobb och få bli klar med körkortet snart!

Baah, orkar inte ha det just såhär. Sjukt jobbigt.

Och förövrigt vill jag bara skicka alla kramar och tankar och allt vad det finns och som möjligen går ner till min Frida. Det är hon värd! <3

Cause you don't see me like I wish you would '

It's a good thing, tears never show in the pouring rain
As if a good thing ever could make up for all the pain
There'll be no last chance to promise to never mess it up again
Just a sweet pain of watching your back as you walk
As I'm watching you walk away

And now you're gone it's like an echo in my head
And I remember every word you said

It's a cold thing you never know all the ways I tried
It's a hard thing faking a smile when I feel like I'm falling apart inside

And now you're gone it's like an echo in my head
And I remember every word you said

And you never were, and you never will be mine
No, you never were, and you never will be mine

For the first time, there's no mercy in your eyes
And the cold wind is hitting my face and you're gone
And you're walking away

And I'm helpless sometimes
Wishing's just no good
Cause you don't see me like I wish you would

Cause you never were, and you never will be mine
No, you never were, and you never will be mine

There's a moment to seize everytime that we meet
But you have always keep passing me by

But you never were, and you never will be mine

hemtrakten.

Det är verkligen sjukt skönt att vara tillbaka hemma, med alla människor och byn och allt vad det är. Jag har också nära till mitt kära Hudiksvall, så det känns bra. Men det börjar verkligen tära att bo hemma. Det är ju inte så att jag har nåt problem med min familj egentligen, för dom är världens finaste människor, bara det att jag är van att vara själv. Att få bestämma över mig själv och hur, var och när jag gör saker.
Så lägenhetssökandet är i full gång! Letar efter en tvåa eller trea eller nåt tillsammans med min Matilda. Jag känner att hon blir lite lättare att bo med. Tvivlar på att hon kommer bry sig om vilken tid jag kommer hem och när jag äter middag.

Annars så dammsög jag hela nedervåningen, hängde tvätt och gjorde i ordning maten åt familjen idag. Sen på tog Matilda med mig på Stark för första gången idag. Så jag känner att jag kan vara lite stolt över mig själv nu. Förövrigt var stark kul, och jag planerar att ta mig dit igen redan på måndag. Nu ska jag äntligen komma igång och bli lite smal.

Puss och godnatt.

En liten uppdatering.

Ja, jag har flyttat hem till lilla Jarse. Anledningen till detta är att jag inte kände mig redo för just socionomlinjen än. Så fort jag kom dit insåg jag att det är precis vad jag vill gå, men ju fler dagar jag tillbringade med utbildningen insåg jag att jag bör vänta några år. Jag var helt enkelt inte redo, det var för tungt för mig. Kanske inte för svårt, men för tungt.

Bara sådär allmänt är jag kaos som vanligt. Jag nojjar över saker jag är alldeles för ung för att nojja över. Men jag gör det hela tiden, och det är sjukt jobbigt. Det känns som att jag aldrig kommer att hitta någon att gifta mig med, och att få barn med. Det gör ju inte saken bättre att jag redan börjat få bebissug. Jag vet att det här är tiden då jag borde vara singel, och bara ha kul! Trots det kan jag inte få dom här sakerna ur huvudet. Jag är rätt så dålig på att vara ensam.

Det är så läget är just nu.

Over and out.