Blind

Jag hatar verkligen mitt synfel mest i hela världen. Och har hört runt nu, och tydligen finns det inget bedrag att få varken från försäkringskassan eller landstinget. Därför blir det ingenting av med mina glasögon för 10.000.
Att jag nu bara har en lins, och den med fel styrka, hör inte nånting bättre. Jag tror verkligen inte att typ nån annan än min syster, som har samma fel som mig, faktiskt kan förstå hur jobbigt det är. Bara att skriva det här är för tillfället väldigt jobbigt, men jag kände att jag måste får ut mig min frustration. Tänk er själv att sr halvbra på ena ögat och bara ett suddigt blurr med det andra, men att det sämsta ögat ändå envisas med att försöka titta och göra helheten ännu sämre än det halvbra. Det är ett helvete.

Ännu en dag

Denna dag har, tro det eller ej, spenderats i en traktor. Och hos tandläkaren, och hos optikern, och en hel del hemma...
En positiv sak är att min dvd inte gav upp idag heller, så jag kan somna med tankarna tryggt fästa på att lära mig varje suck av det här Scrubs-avsnittet. Det är liksom en trevlig kvällssysselsättning.
Imorgon ska jag vara musik- och fritidsfröken igen. Det är ett mysigt jobba. Om man bortser från att jag måste sitta och sjunga högt och seriöst inför massa tioåringar. Sommarlovssånger. Men jag ska verkligen inte klaga, det finns betydligt värre jobb!

Hemma i kylan

Jag tänkte faktiskt vara fuktig och göra ett ordentligt inlägg om Egypten, med bilder och sånt. Därför orkar jag inte nämna detaljer om resan i det här inlägget.

Nu år jag ganska trött, efter att ha varit på resande fot sen kvart i elva i morse. Vill helst bara ligga i min älskade säng. Det har jag faktiskt saknat. Annars är det inte så mycket som känns bra med att komma hem. Typ bara att få träffa fina människor igen. För övrigt hatar jag att behöva tänka på ekonomi över huvud tagen. Och på att laga mat själv.

Dessutom har jag redan hunnit ha en svag stund. Jävla skit.

Jag hatar mina ögon så sjukt mycket! Det är brutalt grovt synfel, och dessutom konstig form på dom. Alltså själva ögongloberna. Så trots att det finns en del linser som fixar mitt synfel så ser jag ändå ingenting för att dom inte fastnar på ögat, utan glider runt och nästan ramlar ut. Plus detta så fungerar inte just min tårvätska ihop med de linser jag har just nu, utan gör dom oerhört smutsiga. Det resulterar i att allt jag ser är mer eller mindre som en dimma för tillfället.

Men nu, om jag har tur finns det ett par linser som skulle kunna funka. Problemet är att dom enbart tillverkas i USA, och är därför inte EU-godkända (eller vad det nu är dom ska vara). Det kan därför bli ett problem att få dom till Sverige... Men jag har en bra optiker, så jag tror på att han fixar det! Annars blir det jobbigt för mig.

Jag insåg precis att jag är försörjer mig helt själv. Av pengarna jag har är inte ett öre bidrag ens. Jag är faktiskt stolt över mig själv. Gillar att veta att jag kan. Alltså min ekonomi kanske inte är den stadigaste, men jag klarar mig i alla fall. Rätt coolt, och samtidigt rätt läskigt, hur fort det gick att bli "vuxen" (i vissa avseenden).

Så har jag funderat på varför jag, som så många andra, plågar mig själv med flit. Nu syftar jag inte på någonting fysiskt, utan mer att man på något sätt störtar sitt eget psyke genom att ta reda på saker, titta på saker och leta efter saker man så väl vet att man mår mycket bättre utan att veta, sett eller hittat. Sick. Och i alla fall jag hittar nya sätt att göra det hela tiden, som för att lura mig själv att jag inte vet vad jag gör. Och det gör jag egentligen inte heller, men jag borde veta och det är vad som gör allt så konstigt...

Okej, nu börjar jag prata förvirrande, vilket jag försöket undvika på den här bloggen. Det är vad jag har min andra blogg till.

Tisdag, eller det var visst lördag? Eller...

Känns så skumt, jag hade liksom helg i onsdags. Så det känns som vardag nu, eftersom jag jobbar och så. Går dock inte ihop med melodifestivalen...

Och jag känner mig stark, det känns bra. Dock har jag inga böcker att fly till för tillfället, så jag försöker med sällskap och jobb i stället. Det fungerar också.

Så vill jag lägga till en liten skadeglädje-dans till det hela. Så känns det mycket bättre.

Och slutligen, eftersom jag ligger i sängen och skriver detta vet nog den som någon gång läst den här bloggen förr vad jag ska göra nu. Och vem jag har som sällskap.

Kusiner, fina typer

Sitter för tillfället hemma hos Erika. Hon bäddar åt mig och Sandra för tillfället, försöker mest hålla mig ur vägen... Hehe. Sandra sover (ja, av trötthet).
Vi har haft en sjukt bra kväll. Ätit på hot chili, varit en sväng på både manis och bockarna, för att avsluta med en så sjukt mysig kväll med massa prat hemma hos Erika. Underbart!

Lever i en bok, om ni undrar vad jag gör

Det irriterar mig otroligt mycket att i alla böcker jag läser så har tjejerna sådana problem! Bortsett från böckernas spännande handling så måste också huvudpersonen ha typ fjorton miljarder killar efter sig, och tycker att det är såååå synd om sig själv. Och då kan jag meddela att det inte bara är en och samma bokserie jag pratar om här, utan flera! Varför kan dom inte hitta på någon annan tvist? Det gör mig bara så sjukt irriterad att dom har sådana problem med att välja och vraka, när jag själv inte har hittat mig en enda vettig kille att ha i mitt liv. Det gör inte det hela mindre deprimerande att jag lever i personen jag läser om, och måste ryckas ur denna trevliga fantasi varje gång jag lägger ifrån mig boken...

Scrubs är en roligare värld. Försöker med den ett tag.

Detaljerad genomgång av min dag

Det har varit en dag med många humörskiften skulle jag vilja påstå. Började med att min kropp vägrade ta sig ur sängen, verkligen vägrade. Så jag fick stressa på morgonen och kom nästan sent till jobbet. Lektionerna var mysiga, för jag gillar att vara lärare. Dock hade jag ett hål på över två timmar så jag hade en period där jag höll på att dö av tristess.

Efter jobbet fick jag äntligen papperna jag behövt ha utskriva, så det var bra.

Sen bar det direkt av till Bollnäs med Moa, mormor och morfar för att testa linser. Så Moa fick månadslinser, Dick var mina ögon tydligen 0,1 mm med kupade än hennes så jag kunde inte ha dom. DÖ ÖGON, DÖ. Så jag får fortfarande ha mina äckliga årslinser. Fick också reda på att jag nog inte kan få ett par glasögon som inte får mig att se ut som en utomjording. Det var alltså helt klart dåligt.

Väl hemma fick jag ett litet mindre mentalt breakdown. Då var jag tvungen att kolla på friidrott ett tag, sen fick jag prata med min Frida och då blev allting mycket, mycket bättre helt plötsligt!

Nu startade också min sovfilm på tredje försöket (vilket är hemskt duktigt för att vara den) så kvällen slutar ändå med positiva känslor.

Nu är det Sven och Scrubs, som varje kväll.

På humör för att klaga

Först och främst vill jag säga att jag fortfarande känner hur mitt vänstra öra rycker för varje hjärtslag, om jag är tillräckligt stilla. Det är lite obehagligt... Tror dock inte att det är så farligt. Jag kanske bara har ett känsligt öra. Men jag känner på mig att jag borde kolla upp några andra av mina små... brister. Eller fel, eller vad man vill kalla det. Som att min fotled knäpper till och röra sig om jag rör på foten för fort, eller att min höft knäpper till lite när som helst och vägrar röra sig på minst en dag. Eller varför inte att jag vill gråta varje gång jag kommer hem från jobbet för att mina knän vägrar vara sträckta utan att döda mig. För att nämna några.

Förstår heller inte hur folk kan tycka att det är skönt att inte gå i skolan längre. Man träffar aldrig människor! Och dom flesta jag jobbar med är folk som är mycket äldre än mig, alltså mer i min mammas umgängesålder än min egen. Därför kan man inte prata om sina problem med sina bästa vänner under den tiden. Och det går heller inte att bara sitta och inte göra nånting om man känner sig lite seg, för då får man liksom inte jobba kvar. Och för att inte tala om dom där sovmornarna man verkligen förtjänar, som resulterar i att man råkar dyka upp efter lunch. Jag saknar verkligen allt som har med skolan att göra. Det är så sjukt. Och för att inte tala om alla människor. Till och med dom man såg som sina närmaste vänner liksom försvinner. Det är liksom EN person från gymnasiet som jag fortfarande har lika nära, men hon råkar bo 70 mil bort, så det är lite svårt för oss att träffas. och så lovar jag att man saknar dom där människorna som liksom bara fanns där i skolan nästan lika mycket. Typ dom man alltid hittade när man hängde i röda sofforna. Eller i nån annan soffa för den delen.

Det jag alltså ville komma fram till med det här inlägget är att jag har ont och tråkigt. Känner mig ensam och trött. Och i morgon ska jag börja jobba klockan åtta, ha en lektion och sen ingenting att göra!

Det är skapligt segt att komma upp i morse! Flög upp och slängde på mig närmaste klädesplagg, skrek åt mina översovare att dom fick hitta sin väg ut själv och skyndade hemskt fort ner till stationen. Kvart över sju på morgonen. Med tanke på att jag somnade vid fyra, med lite för mycket vin och sånt i kroppen, så är jag rätt stolt över att jag kom upp över huvud taget. Bussen från stationen gick i alla fall ner till huvudstaden. Dirty Dancing-musikalen var så brutalt bra. Helt jävla sanslöst bra. Förstår inte. Jag skrattade, grät och fick gåshud.
Avslutade kvällen med att vara arg på svenska folket över resultatet i melodifestivalen. Godnatt.

Den där tvätten...

För tillfället hatar jag ingenting mer än jag hatar min tvättmaskin. Stoppade i en maskin tvätt vid halv fem, gick ner och skulle hämta den igen vid sju. Då hade den pausat sig själv efter tio minuter in i programmet. Så jag gick ner igen nu för att ta ut den. Då hade den pausat sig själv IGEN, ytterligare tio minuter in. Älskar det. Verkligen. Jag hade tänkt att jag skulle hinna tvätta åtminstone två maskiner idag, men så hinner jag knappt en. Vilket innebär att min lediga fredag kommer måsta gå till att tvätta! Roligt. Kan tillägga att det är överdragen till mina soffkuddar jag tvättar, så jag har inte mycket till soffa att sitta i heller tack vare min kära tvättmaskin.

Me letting go.

Förstår verkligen inte varför hon i bafucin-reklamen studsar en fotboll på huvudet. Har väl ingenting med halsont att göra? Värdelöst.

I morgon fyller mamma år, nästan fyrtio. Det är så tråkigt att hon liksom inte har någon åldersnoja, det är sjukt tråkigt att reta henne. Tro mig, jag och Moa försöker hela tiden. Annars är i alla fall morgondagen min vilodag. Har jobbat varje dag i åtta dagar, och för mig är det lite för mycket. Jag behöver sova. Rätt mycket och rätt ofta. Men jag kommer också få ont imorgon, eftersom jag ska ta vaccinet. Kul alla hjärtans-dag.

Nulägesrapport

För tillfället är jag sjukt irriterad över att jag bokstavligt talat spelat sönder filmen jag inte kan somna utan. Typ femte gången jag försöker de senaste minuterna, utan resultat. Den brukar liksom ge efter när man hållt på och försökt ett tag, men icke.

Humöret är för övrigt oväntat bra, oväntat lätt.

Och NU startade filmen!

Har också en stor tv i mitt vardagsrum nu, med hela fem kanaler på. Det är ett framsteg, trots att den får stå på korgpuffarna för tillfället.

Kan också tillägga att jag älskar scrubs. Sjukligt bra program! Den film jag somnar till. Går runt hela dagarna och citerar karaktärerna i huvet. Scrubs hjälper mig alltså inte bara att sova, utan också att vara vaken!

Men nu ser Sven sådär fluffig och oemotståndlig ut som bara han kan. Så jag måste nog krypa ner under täcket och gosa lite med honom. Lätt mysigaste killen jag någonsin sovit med! Utan tvekan.

Godnatt

Ps. Jag och Frida har en plan. Ds.

Jag försöker hela tiden skriva positiva saker. Men just nu går inte det. Jag fick höra det jag minst av allt ville. För jag vill bara bli din.

Ber om ursäkt. Nästa uppdatering blir snart. Puss

Den onda cirkeln!

Sitter och känner mig deprimerad, arg och lite ensam. Tur att man har Frida att prata med och Matilda som kommer störtande till undsättning i form av sällskap. Annars hade det inte varit så lätt. Sjukt irriterande att.hunöret blev såhär också, eftersom att jag varit så glad hela dan tidigare. Så blir jag ännu lite argare för det. Så det är helt klart en ond cirkel det här. Och trots att det var Facebook som startade depressionen så sitter jag kvar där, timme efter timme. Som för att göra det hela värre! Men som sagt ska Matilda göra mig sällskap, så det kan nog bli en bra kväll det här också!

This kind of love

Jag har bestämt mig för vilken låt jag vill spela på mitt bröllop. "This kind of love" med Sister Hazel. Sjukt fin låt. Hela Sister Hazel är så bra, sjukast. Jag har aldrig riktigt varit den typen av människa som behöver musik, men mina dagar blir verkligen mycket bättre av att lyssna på dom.

För övrigt blev det ingen träning varken igår eller idag, för stark öppnade tydligen inte förrän nästa vecka... Surt, särskilt eftersom att jag verkligen hade taggat till nu!

Var och åt middag hos pappa idag, det var riktigt mysigt att vara med hela familjen sådär. Och att det bjöds på lax gjorde ju inte det hela sämre, eftersom att jag faktiskt fattat tycke för det på sistone.

Jobb hela helgen, med början i morgon klockan tio. Så jag borde väl försöka komma i säng snart. Gosa lite med min man innan jag somnar. Han är så fin och fluffig.

Igång igen

För några månader sen trodde jag aldrig att jag skulle höra mig själv säga detta, men jag har verkligen saknat att träna och är astaggad på att dra iväg och boxas lite strax! Jag ska komma igång nu, som jag faktiskt började med innan jul. Har fyra månader på mig att åtminstone nå den punkt att jag vågar visa mig i bikini. Så nu är det bara att köra hårt! Box ikväll och lunch-fys i morgon, kanske bodywork också. Beror på hur mycket jag känner att jag vill chocka kroppen. Hoppas min förkylning inte är så pass att det här gör mig värre bara.

Annars är jag för tillfället lite bitter över att mitt internet har dödat facebook-chatten. Resten av de saker som behöver internet fungerar, bara väldigt långsamt. Och det är jobbigt att skriva på telefonen, för jag har plåstrat min tumme så den gör lite ont att böja. Och jag förstår verkligen inte varför den inte slutar blöda, jag högg ju bara av den litegrann med en brödkniv. Flera timmar sen! Men nej, jag får boxas med en svårlöst tumme, det kan man väl leva med.

Men nu ska jag byta om till någonting som funkar bra att svettas lite i och hoppas på att jag inte tappat varenda liten muskel jag lyckades få i höstas under juluppehållet. Sen så är det bara att pallra mig iväg dom hundra metrarna till stark!

Måndag, som den ska vara.

Klev upp vid halv nio, vilket är en ganska lagom tid. Klädde på mig, åt frukost och gick ut, där en fin silverfärgad liten minibuss stod och väntade på att skjutsa mig till alpbyn. Jag och Karin var idag ensamma där och det vet hemskt trevligt. Fem gäster + Mona på hela dagen, vilket innebar en massa städning, men var ändå trevligt. Sen kom min pappa med sällskap av den tolvåriga, och där med mellersta systern i skaran, Julia och hämtade. Jag och Julia blev avsläppta på Ica där vi handlade lite mat som vi gick hem och lagade. Kyckling gjort i ugnen med sås och fetaost på och ris till det. Dock tog kycklingen längre tid än beräknat i ugnen, så riset hann bli kallt. Men det var gott ändå. Det var väldigt mysigt att ha Julia på besök måste jag säga.

En bra känsla. Hejdå!

Bra helg!

Jag gillar den här helgen. Den har varit sjukt bra. Konfan har varit hur bra som helst, alltid rätt tungt med döden-tema, men det känns så bra. Och vi kunde inte ha fått ett bättre avslut än taizémässan.
Och lördagskvällen med Sandra blev awesome. Först mys med mat, josefin och gladiatorerna. En sväng på condis och sen vidare till järnvägs. En alldeles lagom kväll, om jag får vara svensk nog att uttrycka mig så.

Lärare, hehe

Det är faktiskt sjukt roligt att vara lärare. Sitter för tillfället och väntar på att börja dagens sista lektion med niorna.
Det känns som att det ger mig en hel massa. Att få träffa på så många olika människor och att faktiskt få hjälpa dem. Jag inser också av att hoppa in såhär att jag kommer ihåg betydligt mer av det jag själv lärt mig i skolan än jag trodde att jag gjorde. Det är en spännande insikt. Sen skadar det ju inte att det här roliga gör så att jag har råd att betala min hyra. Det är ett sort plus skulle man till och med kunna säga.

Hörshaj.

Hej världen!

Sitter hemma hos Sandra och tittar på big bang theory. Det är hemskt trevligt. Börjar också inse att jag berättar för mycket för Sandra. För idag när vi pratade om grillkrydda skulle jag upplysa henne om att jag köpt en honungs-grillkrydda. Tydligen hade jag redan berättat det. Hur ofta berättar man sånt för folk? Helt sjukt att jag redan sagt det. Borde prata mindre. Eller...?

Film <3

Ännu en kväll med romantiska komedier. Jag vet att jag tjatar, men tänk då hur jag har det! Humöret som inte alls är på topp redan som det är sjunker ännu mer av att se en massa lyckliga par hela tiden. Jag blir sjukt deprimerad. Och jag utsätter mig för det här för att...? Aja, en film att titta på nu. Hörs då!

Städat och fint!

Jag har fixat och städat en massa i min lägenhet idag! Satt upp spegel, en hyll-liknande list och lite sånt i hallen, så det enda som fattas där nu är en matta. Jag har också invigt dammsugaren jag fick i julklapp (jag har städat tidigare också, bara det att jag använt en sop för att jag varit lat och inte orkat packa upp dammsugaren). Jag har också satt upp en toalett-pappersrulle-hållare inne på toaletten. Skruvat i väggarna och haft mig en hel massa helt enkelt. Jag känner att jag börjar bli rätt så bra på det nu ;)

För typ en timme sedan fick jag också reda på att jag ska jobba i morgon. Svenska/engelska-lärare på högstadiet. Det är faktiskt sjukt roligt att jobba där, så det och det faktum att jag får pengar väger upp för att jag måste kliva upp klockan sju. Trots att jag tänkt ha filmmaraton inatt (vilket jag nu är smart nog att låta bli). Så för tillfället väntar jag på Hanna som ska göra mig sällskap och titta på en film i stället för en massa filmer. Myspys.

Godnatt alla glada och ledsna! PUSS

Med en ny telefon

Det är spännande att ha en ny telefon faktiskt. Nu har jag till exempel hittat en trevlig blogger-app, så att jag alltså kan blogg från telefonen. Till mina ca två läsare kan jag säga att detta kan innebära något fler inlägg från min sida. Jag har hittills inte alls varit speciellt duktig på det. Förstår liksom inte vad jag ska skriva. Vad jag gör om dagarna är ju bara hur tråkigt som helst. Och om jag skriver om vad jag känner så är det ju ingen som förstår nånting. Det var ju liksom därför jag skaffade en till blogg. För att ingen i hela världen orkade läsa den andra. Den används faktiskt fortfarande, dock ännu vid ännu mer sällsynta tillfällen än den här används. Men om någon vill försöka ge sig på en försök att förstå nånting av det jag skriver där, så varsegod. johannasilen.blogg.se heter den. Men åter till roliga appar. Hittade också ett trevligt bildredigeringsprogram för iPhone. Känns bra.

Och för att försöka göra inlägget lite längre kan jag ju meddela att jag den här veckan är mattelärare på öjeskolan. Det är faktiskt hemskt roligt! Kvällstid tittar jag på film. Så om någon vänlig själ vill komma med ett filmtips så är det hemskt välkommet.

Puss och hej.

Nytt år och sånt.

Det kunde ha varit en sjukt lyckad fest igår om det inte vore för att vissa människor bara måste missköta sig så brutalt med lite alkohol i kroppen. Typ slå sönder en ruta och bryta sig in efter att vi stängt, eller att bajsa på golvet. Eller varför inte hoppa sönder en julgran? Vara på alla ställen man inte får vara på? Kanske göra en lager av glassplitter över en hel stor jävla lokal... Har på grund av de här sakerna tillbringat hela dagen med att städa, och plocka glas. Det senare har resulterat i att mina händer är helt övertäckta av små trevliga sår.

Hoppas att ni som var gäster hade en trevlig kväll i alla fall! För min var också rätt bra tills jag insåg vad som hade hänt.