Jag hatar mina ögon så sjukt mycket! Det är brutalt grovt synfel, och dessutom konstig form på dom. Alltså själva ögongloberna. Så trots att det finns en del linser som fixar mitt synfel så ser jag ändå ingenting för att dom inte fastnar på ögat, utan glider runt och nästan ramlar ut. Plus detta så fungerar inte just min tårvätska ihop med de linser jag har just nu, utan gör dom oerhört smutsiga. Det resulterar i att allt jag ser är mer eller mindre som en dimma för tillfället.

Men nu, om jag har tur finns det ett par linser som skulle kunna funka. Problemet är att dom enbart tillverkas i USA, och är därför inte EU-godkända (eller vad det nu är dom ska vara). Det kan därför bli ett problem att få dom till Sverige... Men jag har en bra optiker, så jag tror på att han fixar det! Annars blir det jobbigt för mig.

Jag insåg precis att jag är försörjer mig helt själv. Av pengarna jag har är inte ett öre bidrag ens. Jag är faktiskt stolt över mig själv. Gillar att veta att jag kan. Alltså min ekonomi kanske inte är den stadigaste, men jag klarar mig i alla fall. Rätt coolt, och samtidigt rätt läskigt, hur fort det gick att bli "vuxen" (i vissa avseenden).

Så har jag funderat på varför jag, som så många andra, plågar mig själv med flit. Nu syftar jag inte på någonting fysiskt, utan mer att man på något sätt störtar sitt eget psyke genom att ta reda på saker, titta på saker och leta efter saker man så väl vet att man mår mycket bättre utan att veta, sett eller hittat. Sick. Och i alla fall jag hittar nya sätt att göra det hela tiden, som för att lura mig själv att jag inte vet vad jag gör. Och det gör jag egentligen inte heller, men jag borde veta och det är vad som gör allt så konstigt...

Okej, nu börjar jag prata förvirrande, vilket jag försöket undvika på den här bloggen. Det är vad jag har min andra blogg till.

Tisdag, eller det var visst lördag? Eller...

Känns så skumt, jag hade liksom helg i onsdags. Så det känns som vardag nu, eftersom jag jobbar och så. Går dock inte ihop med melodifestivalen...

Och jag känner mig stark, det känns bra. Dock har jag inga böcker att fly till för tillfället, så jag försöker med sällskap och jobb i stället. Det fungerar också.

Så vill jag lägga till en liten skadeglädje-dans till det hela. Så känns det mycket bättre.

Och slutligen, eftersom jag ligger i sängen och skriver detta vet nog den som någon gång läst den här bloggen förr vad jag ska göra nu. Och vem jag har som sällskap.

Kusiner, fina typer

Sitter för tillfället hemma hos Erika. Hon bäddar åt mig och Sandra för tillfället, försöker mest hålla mig ur vägen... Hehe. Sandra sover (ja, av trötthet).
Vi har haft en sjukt bra kväll. Ätit på hot chili, varit en sväng på både manis och bockarna, för att avsluta med en så sjukt mysig kväll med massa prat hemma hos Erika. Underbart!

Lever i en bok, om ni undrar vad jag gör

Det irriterar mig otroligt mycket att i alla böcker jag läser så har tjejerna sådana problem! Bortsett från böckernas spännande handling så måste också huvudpersonen ha typ fjorton miljarder killar efter sig, och tycker att det är såååå synd om sig själv. Och då kan jag meddela att det inte bara är en och samma bokserie jag pratar om här, utan flera! Varför kan dom inte hitta på någon annan tvist? Det gör mig bara så sjukt irriterad att dom har sådana problem med att välja och vraka, när jag själv inte har hittat mig en enda vettig kille att ha i mitt liv. Det gör inte det hela mindre deprimerande att jag lever i personen jag läser om, och måste ryckas ur denna trevliga fantasi varje gång jag lägger ifrån mig boken...

Scrubs är en roligare värld. Försöker med den ett tag.