Den här kvällen var så sjukt rolig, jag älskar mina människor som har förmågan att få en vanlig lördagkväll att bli så bra!

Men jag förstår inte hur måendet kan gå i sådana jävla tsunamivågor! Alltså ena sekunden känns det som att livet leker, och nästa sekund vill jag bara lägga mig ner och dö. Jag blir sjukt förvirrad av mig själv. De flesta gånger förstår jag visserligen vad det beror på, men varför kommer det så kraftigt? Varför är jag så äckligt jävla känslig? Vill bara kunna släppa alla känslor och leva livet. Dock är det mycket bättre nu är det varit, men jag och släppa saker är ingen bra kombination. Faller hela tiden tillbaka. Inte lika långt längre, men det är tillbaka och ganska så hårt. Samtidigt som det finns ett nytt jävla hål att ramla i. Broarna jag försöker bygga över hålen fungerar inte lika bra som jag tänkt mig, så det finns inte så mycket mer jag kan göra...

Och det var inte meningen att den här bloggen skulle bli av samma sort som den förra, (alltså där det bara står konstiga texter som ingen fattar), men nu behövdes det faktiskt få komma ut.

Punkt.

Hej.

Godnatt.
Puss.

Jag insåg just hur kort tid det är kvar i skolan. Det är helt sjukt vad mycket som ska hinnas med på ingen tid alls. Jag börjar verkligen tvivla på att jag kommer klara det här.

Nu kör vi!

Tillbaka till skolan igen. Det börjar verkligen känna att slutet närmar sig. Riktigt läskigt måste jag säga. Jag har alldeles för mycket kvar att göra, och alldeles för höga krav på mig själv. Är så rätt att jag inte kommer att klara det. Det värsta med just det är att jag måste klara det om jag ska komma dit jag vill. Sjukt. Jag känner mig fortfarande liten, som ett barn, jag borde inte ha så här höga krav på mig. Som sagt, det är riktigt läskigt.

Jag kanske ska fortsätta blogga nu.. Får se hur länge det håller i sig den här gången. :) Det är ju faktiskt ett bra sätt att vräka ur sig konstiga saker som folk får välja själva om de orkar ta del av. Eller skylla sig själva om man säger så.

Jag är trött, i morgon ska jag jobba igen. Tur att jag faktiskt tycker om mig jobb. Och det faktum att jag vet att det här kommer ge mig ganska mycket pengar i slutändan håller humöret uppe måste jag säga.

Annars förstår jag inte varför känslorna svänger så mycket hela tiden. Jag kan inte vara riktigt normal faktiskt. Alla människor kan inte känna så olika och konstiga saker hela tiden, då skulle ju hela världen vara förvirrad! Jag blir irriterad för minsta lilla grej när det gäller vissa människor och ibland känner jag bara för att strypa folk. Sen nästa sekund vill jag helst strypa mig själv och tycker att ingen annan gör nånting fel. Det enda jag faktiskt trott mig vara helt säker på tvivlar jag bara mer och mer på, och det jag försöker att inte känna känner jag bara mer och mer hela tiden. Förvirringen kan, förhoppningsvis, inte bli större. Trots det så mår jag ändå rätt så bra nu, förvirringen tar liksom inte helt över och det är en bra grej.

Godnatt, och sov så gott och sånt!

Karin påpekade att jag inte uppdaterat min blogg sen den 24e januari, så det kändes som att det kanske var dags. Dock vet jag inte riktigt vad jag ska skriva.

Kanske att jag är slut och har kommit på att det här är min första helt lediga dag sedan jullovet. Känns riktigt jävla skönt måste jag påstå, samtidigt som jag är glad att jag får jobba också, för jag får ju faktiskt pengar. :)

Jag skulle också kunna upplysa om att jag blivit kungast på tetris, och att jag bokat en resa till Malta. Det är dock det intressantaste som hänt sen sist. Möjligen bortsett från att min tre och ett halvt-åriga bror idag påpekade att jag har stora tuttar.

Puss och hej!

Rawr.