Detaljerad genomgång av min dag

Det har varit en dag med många humörskiften skulle jag vilja påstå. Började med att min kropp vägrade ta sig ur sängen, verkligen vägrade. Så jag fick stressa på morgonen och kom nästan sent till jobbet. Lektionerna var mysiga, för jag gillar att vara lärare. Dock hade jag ett hål på över två timmar så jag hade en period där jag höll på att dö av tristess.

Efter jobbet fick jag äntligen papperna jag behövt ha utskriva, så det var bra.

Sen bar det direkt av till Bollnäs med Moa, mormor och morfar för att testa linser. Så Moa fick månadslinser, Dick var mina ögon tydligen 0,1 mm med kupade än hennes så jag kunde inte ha dom. DÖ ÖGON, DÖ. Så jag får fortfarande ha mina äckliga årslinser. Fick också reda på att jag nog inte kan få ett par glasögon som inte får mig att se ut som en utomjording. Det var alltså helt klart dåligt.

Väl hemma fick jag ett litet mindre mentalt breakdown. Då var jag tvungen att kolla på friidrott ett tag, sen fick jag prata med min Frida och då blev allting mycket, mycket bättre helt plötsligt!

Nu startade också min sovfilm på tredje försöket (vilket är hemskt duktigt för att vara den) så kvällen slutar ändå med positiva känslor.

Nu är det Sven och Scrubs, som varje kväll.

På humör för att klaga

Först och främst vill jag säga att jag fortfarande känner hur mitt vänstra öra rycker för varje hjärtslag, om jag är tillräckligt stilla. Det är lite obehagligt... Tror dock inte att det är så farligt. Jag kanske bara har ett känsligt öra. Men jag känner på mig att jag borde kolla upp några andra av mina små... brister. Eller fel, eller vad man vill kalla det. Som att min fotled knäpper till och röra sig om jag rör på foten för fort, eller att min höft knäpper till lite när som helst och vägrar röra sig på minst en dag. Eller varför inte att jag vill gråta varje gång jag kommer hem från jobbet för att mina knän vägrar vara sträckta utan att döda mig. För att nämna några.

Förstår heller inte hur folk kan tycka att det är skönt att inte gå i skolan längre. Man träffar aldrig människor! Och dom flesta jag jobbar med är folk som är mycket äldre än mig, alltså mer i min mammas umgängesålder än min egen. Därför kan man inte prata om sina problem med sina bästa vänner under den tiden. Och det går heller inte att bara sitta och inte göra nånting om man känner sig lite seg, för då får man liksom inte jobba kvar. Och för att inte tala om dom där sovmornarna man verkligen förtjänar, som resulterar i att man råkar dyka upp efter lunch. Jag saknar verkligen allt som har med skolan att göra. Det är så sjukt. Och för att inte tala om alla människor. Till och med dom man såg som sina närmaste vänner liksom försvinner. Det är liksom EN person från gymnasiet som jag fortfarande har lika nära, men hon råkar bo 70 mil bort, så det är lite svårt för oss att träffas. och så lovar jag att man saknar dom där människorna som liksom bara fanns där i skolan nästan lika mycket. Typ dom man alltid hittade när man hängde i röda sofforna. Eller i nån annan soffa för den delen.

Det jag alltså ville komma fram till med det här inlägget är att jag har ont och tråkigt. Känner mig ensam och trött. Och i morgon ska jag börja jobba klockan åtta, ha en lektion och sen ingenting att göra!

Det är skapligt segt att komma upp i morse! Flög upp och slängde på mig närmaste klädesplagg, skrek åt mina översovare att dom fick hitta sin väg ut själv och skyndade hemskt fort ner till stationen. Kvart över sju på morgonen. Med tanke på att jag somnade vid fyra, med lite för mycket vin och sånt i kroppen, så är jag rätt stolt över att jag kom upp över huvud taget. Bussen från stationen gick i alla fall ner till huvudstaden. Dirty Dancing-musikalen var så brutalt bra. Helt jävla sanslöst bra. Förstår inte. Jag skrattade, grät och fick gåshud.
Avslutade kvällen med att vara arg på svenska folket över resultatet i melodifestivalen. Godnatt.

Den där tvätten...

För tillfället hatar jag ingenting mer än jag hatar min tvättmaskin. Stoppade i en maskin tvätt vid halv fem, gick ner och skulle hämta den igen vid sju. Då hade den pausat sig själv efter tio minuter in i programmet. Så jag gick ner igen nu för att ta ut den. Då hade den pausat sig själv IGEN, ytterligare tio minuter in. Älskar det. Verkligen. Jag hade tänkt att jag skulle hinna tvätta åtminstone två maskiner idag, men så hinner jag knappt en. Vilket innebär att min lediga fredag kommer måsta gå till att tvätta! Roligt. Kan tillägga att det är överdragen till mina soffkuddar jag tvättar, så jag har inte mycket till soffa att sitta i heller tack vare min kära tvättmaskin.

Me letting go.

Förstår verkligen inte varför hon i bafucin-reklamen studsar en fotboll på huvudet. Har väl ingenting med halsont att göra? Värdelöst.

I morgon fyller mamma år, nästan fyrtio. Det är så tråkigt att hon liksom inte har någon åldersnoja, det är sjukt tråkigt att reta henne. Tro mig, jag och Moa försöker hela tiden. Annars är i alla fall morgondagen min vilodag. Har jobbat varje dag i åtta dagar, och för mig är det lite för mycket. Jag behöver sova. Rätt mycket och rätt ofta. Men jag kommer också få ont imorgon, eftersom jag ska ta vaccinet. Kul alla hjärtans-dag.

Nulägesrapport

För tillfället är jag sjukt irriterad över att jag bokstavligt talat spelat sönder filmen jag inte kan somna utan. Typ femte gången jag försöker de senaste minuterna, utan resultat. Den brukar liksom ge efter när man hållt på och försökt ett tag, men icke.

Humöret är för övrigt oväntat bra, oväntat lätt.

Och NU startade filmen!

Har också en stor tv i mitt vardagsrum nu, med hela fem kanaler på. Det är ett framsteg, trots att den får stå på korgpuffarna för tillfället.

Kan också tillägga att jag älskar scrubs. Sjukligt bra program! Den film jag somnar till. Går runt hela dagarna och citerar karaktärerna i huvet. Scrubs hjälper mig alltså inte bara att sova, utan också att vara vaken!

Men nu ser Sven sådär fluffig och oemotståndlig ut som bara han kan. Så jag måste nog krypa ner under täcket och gosa lite med honom. Lätt mysigaste killen jag någonsin sovit med! Utan tvekan.

Godnatt

Ps. Jag och Frida har en plan. Ds.

Jag försöker hela tiden skriva positiva saker. Men just nu går inte det. Jag fick höra det jag minst av allt ville. För jag vill bara bli din.

Ber om ursäkt. Nästa uppdatering blir snart. Puss