kvällens tankegångar

What is love?

Vad är det som avgör om vi älskar eller bara tycker om? I makes no sense. (En mening som för övrigt inte går att säga på ett bra sätt på svenska.) Det finns ingenting som bestämmer var gränsen till att älska går. Hur fan vet vi då?! Jag vet att jag älskar folk, men jag förstår inte hur jag kan vara så säker på det. Vissa människor jag vet att jag älskar idag är jag ju inte säker på att jag kommer ha kontakt med för alltid, jag är faktiskt rätt säker på att jag kommer tappa många. Jag vet inte vilka, men jag vet att det händer. Alltså nu vill jag inte ens skriva mer, för jag blir bara förvirrad. Godnatt!

lite är något.

Jag och Nathalie hade bestämt oss för att vara duktiga idag, så vi åt sallad och gjorde situps och lite sånt. Så ja, jag känner att det alltid är något i alla fall. Nästa vecka ska vi försöka komma iväg på hudikgym och jag ska på min första teorilektion inför körkortet. Det lär bli en spännande vecka!

hej hopp.

Jag skakar i hela kroppen, som om jag fryser jättemycket. Men det är inte kallt. Jag är inte förvånad, jag vet att jag blir så. Förstår inte varför jag plågar mig själv så jävligt. Som att jag vill orsaka mig själv den smärtan jag känner. Så är det ju ändå inte, det är ju inte mig själv s0m jag vill orsaka smärta.. Sjukligt sadistisk människa jag är. Men är det verkligen så konstigt?

Ointressant.

Jag måste verkligen vara en väldigt ointressant människa. Så otroligt förutsägbar. Det finns inte mycket spännande att hitta hos mig. Jag förstår faktiskt att folk inte orkar spendera för mycket tid med mig, varför ingen vill binda sig vid mig, eller helt enkelt varför många inte tar kontakt med mig från början. Jag är verkligen bara samma gamla vanliga tråkiga. Kommer jag nånsin bli annorlunda? Och hur är det jag behöver bli annorlunda? Jag orkar inte vara den här samma längre. Jag är antingen för mycket eller för lite. Jag vill äga förmågan att passa in överallt, så alla vill vara med en.

Jag vill förändras. Jag vill bli roligare, hitta på äventyr och lära mig leva till 100%.

Små barn osv.

Igår morse vaknade jag av att min lillebror som är tre år stod och vrålade och skrek. Anledningen till det var att han skulle gå sin första dag utan blöja. Han vägrade och ställde sig därför och skrek. Alla försökte på olika sätt att få honom att lugna ner sig, men han fortsatte "NEEJ JAG VILL HA MIN BLÖJA". Så höll det på ett bra tag, tills dess att hans mamma kom och sa att han bara skulle vara utan på dagen och skulle få ha blöja på sig igen när han skulle sova. Då bytte han taktik och ville i stället gå och lägga sig helt plötsligt. Inte heller det fick han ju, men det var liksom ingen av oss som tänkt på saken så, men det gjorde han.

Egentligen har sen här gulliga lilla berättelsen inte så jättemycket att göra med det jag har kommit på, men ändå. Jag tror verkligen att små barn är smarta på ett sätt som vi äldre inte alls är. Deras ögon är mycket öppnare än våra. Genom att lära barn vad som är rätt och fel stänger vi också deras ögon mer och mer. Det är VI som lär de små att tomten inte finns, det är VI som lär de yngre att tycka att saker och ting är pinsamt mm. mm. På vilket sätt är det egentligen bra? Det vore ju mycket lättare om saker och ting inte var pinsamt, det vore mysigare att faktiskt tro på tomten. Med det här vill jag egentligen bara säga att jag tycker vi borde sluta med att försöka stänga barnens ögon.

Oj vad duktig och gammal jag lät... Haha. Det fick väl vara så då. Jag tycker faktiskt att min blogg är lite till för att jag ska få ur mig mina tankar. Även om det är lite konstiga tankar ibland.

Summering av 2010

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut? - Ja, en hel del!

2. Vilka länder besökte du? - Tyskland & Frankrike.

3. Är det något du saknar år 2010 som du vill ha år 2011? - Det är det..

4. Vilket datum från år 2010 kommer du alltid att minnas? - Det är faktiskt en hel del skulle jag tro. Det har hänt mycket som är minnesvärt!

5. Vad var din största framgång 2010? - Flertalet insikter, om mig själv bland annat.

6. Har du varit sjuk eller skadat dig? - Mindre sjukor lite nu och då bara.

7. Vad spenderade du mest pengar på? - Små resor hit och dit.

8. Gjorde någonting dig riktigt glad? - OHJA! En hel massa.

9. Vilka låtar kommer alltid att påminna dig om 2010? - Det är ett flertal.

10. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? - Ledsnare, sen gladare än nånsin och sen ledsnare igen.

11. Vad önskar du att du gjort mer? - Tagit vara på tid.

12. Vad önskar du att du gjort mindre? - Ja, sumpat tid. Och deppat mig.

13. Blev du kär i år? - Ja jo, jag blev ju faktiskt det.

14. Favoritprogram på TV? - How I met your mother. Eller Sex and the City om det räknas fast man hyr den.

15. Bästa boken du läste i år? - Classic: Harry Potter.

16. Största musikaliska upptäckten? - Sister Hazel.

17. Vad gjorde du på din födelsedag 2010? - Jag vet inte om jag kommer ihåg.. Det var nog inte så speciellt.

18. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? - Ja. Om vissa saker hade blivit lite mer som jag ville.

19. De bästa nya människorna du träffade? - Taizémänniskor i största allmänhet, gotländningar och amerikaner bland annat.

20. Hur firade du din nyårsafton? - Hemma hos pappa som vanligt. Mys med släkten.

"Lät du henne komma närmre
Var hon vackrare än mig?
Ja, det finns dagar som jag tänker mer på henne än dig
Jag går bredvid men halkar efter jag orkar inte springa mer
försökt att visa dig med blicken men det är inte mig du ser
den här platsen är någon annans och jag måste hitta ut"

Det gör fortfarande ont, men jag jobbar verkligen på att dölja det. Både för mig själv och dom runt omkring mig. Jag känner att jag kan säga det här, för den som läser får faktiskt skylla sig själv.

Lilla plupp-Moa

Min älskade lilla lillasyster fyller 15 år idag! Det är helt sinnessjukt. Jag pratat fortfarande om saker jag gjorde när jag var tretton som om det lika gärna kunnat vara igår. Tiden går för fort för mig. Jag är medveten om att jag är väldigt överdriven i mina känslor för det här, precis som för mycket annat, men jag tycker verkligen att det är helt sjukt.

Och hon är faktiskt liten, hon är inte femton år i min värld. Saker jag gjorde när jag var femton är delvis saker jag hoppas att hon aldrig gör i hela sitt liv. Som tur är så är hon faktiskt lugnare och försiktigare än mig, och det är jag väldigt glad för! Du Moa kommer säkert hata mig för att jag skriver om dig som är du är en plutt, men du är faktiskt det :')

Vi överraskade Moa idag med att bjuda hem kompisar till hennes kalas utan att hon visste om det (hon förväntade sig bara mormor och morfar) och sen hade jag och mamma anordnat några fina tävlingar och en fiskedamm. Det var faktiskt väldigt roligt måste jag medge. Vi har också en helt enorm tårta här, den är man hjärtligt välkommen att ta sig en bit av om man vill.

(Ps. Moa fick en Nikon D3100 i present)

Grattis älskade syster!

Jag har skrivit på facebook, och till och med på bilddagboken, att det gör så ont i mig. Det är faktiskt sant. Igår hade jag en sån smärta i bröstet att jag hade svårt att andas en stund. Idag har jag haft så ont i magen till och från att jag till och med mått illa. Det jobbiga är att det inte har någonting med någon sjukdom att göra. Det är när fel budskap når mig, eller när fel tankar når mitt huvud som det gör ont.

djupa funderingar utan svar

Det är så otroligt mycket som rör sig i mitt huvud för tillfället. Det är frågor om döden, kärleken, framtiden och så mycket mer. Jag får ingen ordning på tankarna. Frågorna om döden är det ingen idé att ta upp, för jag kan inte ens formulera dom för mig själv. Men kärleken är ett stort ämne... Vad är det egentligen? Vad är det som gör så att jag blir kär? Och det som är min största fråga, är jag mer kär i själva kärleken? Jag har ingen aning om hur jag ska få svar på den frågan. Går det ens att hitta ett svar? Något jag vet säkert ju nu är i alla fall att jag är kaos på det här planet. Jag vet inte vad jag tycker, vad jag känner, eller ens vad jag vill. Viljorna är lika många som tankarna och lika olika också. Det är då aldrig lätt. Däremot har jag hittat några rader i en låt som passar så otroligt bra in på hur jag faktiskt vet att jag känner.

"A hopeless romantic but nothing feels right

A ship full of lovers that sails out of sight
I wait for the answers to fall from the sky"

Dom orden får avsluta det ämnet och jag måste nu också få vräka ur mig lite tankar om framtiden. Jag känner att jag fortfarande inte insett hur nära det faktiskt är till vi tar studenten och ska vidare. Det är så otroligt stort och en sådan otrolig förändring för mig att jag har svårt att förstå det. Sen är det meningen att jag ska vidare till högskola och bli socionom. Det är i alla fall så det är tänkt. Men desto mer jag tänker på det desto mer osäker blir jag på vad jag verkligen vill utbilda mig till. Jag tror att det är det här jag vill, men tänk om jag kommer på efteråt att det är nåt helt annat, hur gör jag då?! Jag får nästan panik när jag tänker på det. Och bara själva tanken på lilla mig på högskola. Jag är för liten! Helt omöjligt att jag klarar av det. Jag vet inte vad jag ska ta mig till.

Tack, det var mina jobbiga och förvirrade tankar. Troligtvis så är det rätt omöjligt att förstå nånting av mitt babbel, men jag var bara lite tvungen att skriva av mig. Puss och sånt.