djupa funderingar utan svar

Det är så otroligt mycket som rör sig i mitt huvud för tillfället. Det är frågor om döden, kärleken, framtiden och så mycket mer. Jag får ingen ordning på tankarna. Frågorna om döden är det ingen idé att ta upp, för jag kan inte ens formulera dom för mig själv. Men kärleken är ett stort ämne... Vad är det egentligen? Vad är det som gör så att jag blir kär? Och det som är min största fråga, är jag mer kär i själva kärleken? Jag har ingen aning om hur jag ska få svar på den frågan. Går det ens att hitta ett svar? Något jag vet säkert ju nu är i alla fall att jag är kaos på det här planet. Jag vet inte vad jag tycker, vad jag känner, eller ens vad jag vill. Viljorna är lika många som tankarna och lika olika också. Det är då aldrig lätt. Däremot har jag hittat några rader i en låt som passar så otroligt bra in på hur jag faktiskt vet att jag känner.

"A hopeless romantic but nothing feels right

A ship full of lovers that sails out of sight
I wait for the answers to fall from the sky"

Dom orden får avsluta det ämnet och jag måste nu också få vräka ur mig lite tankar om framtiden. Jag känner att jag fortfarande inte insett hur nära det faktiskt är till vi tar studenten och ska vidare. Det är så otroligt stort och en sådan otrolig förändring för mig att jag har svårt att förstå det. Sen är det meningen att jag ska vidare till högskola och bli socionom. Det är i alla fall så det är tänkt. Men desto mer jag tänker på det desto mer osäker blir jag på vad jag verkligen vill utbilda mig till. Jag tror att det är det här jag vill, men tänk om jag kommer på efteråt att det är nåt helt annat, hur gör jag då?! Jag får nästan panik när jag tänker på det. Och bara själva tanken på lilla mig på högskola. Jag är för liten! Helt omöjligt att jag klarar av det. Jag vet inte vad jag ska ta mig till.

Tack, det var mina jobbiga och förvirrade tankar. Troligtvis så är det rätt omöjligt att förstå nånting av mitt babbel, men jag var bara lite tvungen att skriva av mig. Puss och sånt.