"Lät du henne komma närmre
Var hon vackrare än mig?
Ja, det finns dagar som jag tänker mer på henne än dig
Jag går bredvid men halkar efter jag orkar inte springa mer
försökt att visa dig med blicken men det är inte mig du ser
den här platsen är någon annans och jag måste hitta ut"

Det gör fortfarande ont, men jag jobbar verkligen på att dölja det. Både för mig själv och dom runt omkring mig. Jag känner att jag kan säga det här, för den som läser får faktiskt skylla sig själv.