Jag sitter och dricker ett glas vin för att varva ner lite. Har farit runt som en iller i några timmar för att få allting på plats, så det bara är att slänga in allting i bilen i morgon bitti. Jag tror det blir runt åtta någon gång som jag och pappa åker från Järvsö. Sen kommer jag inte hem igen på åtminstone en månad. Och jag vet att det kanske inte låter så länge, men när det blir kanske två dagar på en månad, eller ännu mer sällan, som jag faktiskt kommer att vara hemma så känns det väldigt jobbigt. Särskilt när det gäller en period på fyra år som det är tänkt. Jag kommer ju aldrig lyckas träffa alla de dagar jag väl är hemma. Det är därför jag nu håller på att gråta ögonen ur mig. För jag älskar min människor.
Faktiskt så hade jag tänkt att jag kan berätta om mitt liv i Norrköping här på bloggen, så att det finns för mina kära att läsa. För tyvärr så vet jag att kontakten med alla inte kommer att hållas riktigt stark. Men tjata gärna på mig, så jag faktiskt ser till att skriva om vad jag gör här, för jag vill att ni ska vara delaktiga i mitt nya liv.
Puss. Jag saknar er redan nu, hur mycket som helst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar